Jag får ju oftast som jag vill, som jag planerat, jag har sällan otur och nästan aldrig går något snett. Min dag började i sin vanliga turliga anda, jag startar den med att riva ut alla kläder ur mina garderober, tänkte passa på att tvätta bort den instängda lukten när jag ändå hade tvättid. Jag fyllde tre enorma säckar. Det är mycket. Jag sorterde efter färg, jag bröt nästan ryggen av mig när jag bar ner dom till tvättstugan, jag gick sedan till affären och köpte tvättmedel. Vid det här laget kände jag mig som en riktigt hurtig och ordnad person. Tvätta! Till och med det som inte måste tvättas! Jag ska verkligen göra det här! Jag kommer känna mig så nöjd över all ren tvätt! Så nöjd och stolt över att ha lagt en ledig förmiddag åt en så tråkig sak! Jag betalde mina 99kronor för tvättmedlet. Skulle kunna vissla, men visslar ganska högt och om jag inte visslar högt så låter det falskt (man är ju ingen falskvisslare, som ni kanske minns) dessutom kan jag aldrig bestämma mig för vilken melodi jag ska välja.

Kom hit en valp idag. Linas typ. För övrigt ständig skymning. Men det kan ju kvitta. Finns ju lampor.

Det har börjat skymma igen. 09.59. Blöt om fötterna dessutom. Men mest skymningen.

Hej och välkomna till en sprillans ny vecka. Känner mig i god form, som man säger. Dricker min åttioåttakronors smoothie och ser ut över ett Stockholm i skymning. 14.22 var det ja.

Tillbaka i stan efter en helg långt utanför. Det skålar vi för över en traditionell söndagsmiddag på vårt kära ciao ciao grande. Hoppas ni alla haft en trevlig helg.

Thomas sminkar sig. Kul. Han blir tjuuuusig.

Vi fick hem buffé. Denna månad bjuder dom på inget mindre än... Glöggmingel med EMD! Varför det? Varför det??

Say hello to Katrin. Hon är helt okej.

Dricker landets dyraste smoothie. Framställd för att hjälpa svensken i förkylningstider. Solen sken en stund idag. Men jag känner mig aningen utarbetad faktiskt. (som bilden kanske förtäljer) har jobbat till elva varenda kväll den här veckan... Men ihelgen tror jag bestämt att vi flyr stan, långt långt bort....

Det där med gallret. Känns nästan som om jag fått en limpa bröd med en fil i. Man måste få tänka efter, då löser det mesta av sig själv. Jag har alla förutsättningar för att känna mig fri. Det finns egentligen ingenting jag måste göra på en dag. Jag har egentligen mycket tid över till att sitta här i soffan och se ut genom fönstret. Jag har alla förutsättningr därför att jag är rätt schysst mot mig själv. Det går väl hand i hand det där med kortsiktighet och ångestattacker, impulsivitet, rastlöshet och känslan av att vara frihetsberövad. Känslan av att ha en massa problem man staplat på varandra och byggt värsta muren runt sig själv. Jag skapar inte längre några problem. Som yngre gjorde man ju det, förut gjorde jag det, när jag var slarvig, men då brydde jag mig inte så mycket om konsekvenserna av mitt slarv. Egentligen är jag nog fortfarande lika slarvig, men det får aldrig någon chans att visa sig. Inget jag gör nu känns så tråkigt att jag inte bryr mig. Men om jag väl blir tvingad till en kurs i fjärrkontrollsvetenskap så kommer jag förmodlingen att slarva med den. Jag har kommit att bli väldigt långsiktig. Mitt allmänna beteende är långsiktigt nu. Det tyder på att jag tror på mig själv i en framtid, att jag inte längre hetsar om nuet. Kortsiktiga människor är det annat med. Jag ska berätta hur väl allt stämmer in, hur lätt man kan koppla olika sorts männsikor till långsiktighetens mönster och kortsiktighetens. Men inte nu. Åter till mina förutsättningar. Jag kan vara fri för att jag inte har någon jag måste göra intryck på, ingen jag måste lyda, inga vänners fördomar att leva efter eller leva upp till. Jag kan säga vad jag vill säga, inte bry mig om hur det tolkas. Inte bry mig om det folk skulle kunna säga om mig när jag lmnar rummet. Verkligen känna det, ni får säga det. Jag blir inte ledsen. Jag vet. Jag bryr mig inte. Det här är det största steget förbi gallret. Att inte tänka på vad ni ska tänka om mig. Att veta saker. Kanske blir det mitt nederlag. Att inte bry mig om vad folk ska tycka. Men jag är ju vettig. Jag är ju sund. Tror jag på mig själv och vet var jag har mig kan dom andra spela roll. Det finns även andra små steg som tillsammans utgör en ganska stor del av känslan av att vara fri. Att inte ha några begär. Jag trånar efter en del, det finns en jakt, men den avser numera långsiktiga mål. Och med begär tänkte jag främst på fysiska. Jag är inte fången av nikotinbegär, inte fången av sötsug, inte fången av sömnbrist. Det hade brusat så förfärligt i mitt huvud om jag hade haft dessa begär som tryckte ner mig. Jag har inte heller något begär efter att supa mig full. Det låter kanske som ett märkligt begär att ha, men många unga har ju det. Dom säger att dom är sugna på att supa sig fulla, att dom behöver slappna av. Behöver du sprit för att slappna av har du problem.

Det är ju farsdag. (Hoppas ni firar det, Farsta.) Detta tänkte jag uppmärksamma här på bloggen genom att visa upp min alldeles egna far. Det är inte vilken far som helst, nejdå. Jag ger er...

Endast på Östermalms Ica: Kundvagnar i guld.

God morgon mitt goda lilla småfolk. Vi har verkligen en god morgon. Mango, annanas och tebuffé. Och den här musiken. Lajdidajdiladlililali. Som pappa hade uttryckt det.

Är trött. Har gått upp tio över sju. Har varit på fotokurs. Har varit på studion. Har avklarat mitt första pass som fotograf på studion. Har gått till Park efter jobbet. Genom regn. Genom rusk. Ätit skaldjur. Eller ja, räkor. Åkt hem. Har kokat te. Är trött. Ska hålla helg nu.